Eftersök

Björnjakt 2008 i norra Jämtland i byn Brattbäcken / Karbäcken.

25/8 08 fick vårat lag äran att fälla första björnen på mannaminne i Karbäcken i Hotings kommun. En stor gammal hona ca 20 år på 130 kg. Ett utmärkt skott av skytten Björn, men trotts det gav sig björnhonan iväg en 75 m in i något som mer liknar en djungel av björksly än skog. Zeus fick äran att starta på eftersök men när björnen valt att gå in i tät björkskog direkt valdes att släppa 2 Laikor för att inte ta några onödiga risker. Det gavs tillfälle till lagets alla hundar att bekanta sig med doften av björn, ett av många hundar fruktat rovdjur. Syskonen Gaia och Zeus visade stor respekt men ej rädsla så nog borde de gå att använda skarpt tyckte både Thomas Syrömberg som äger Zeus och jag Tommy Jacobsen som har Gaia. På bilden ovan ses gaia efter att ha spårat fram till björnen.

 

Onsdag morgon 27/8 lyckades laget med bedriften att få hål på ytterligare en björn. Nu skulle Gaia få genomgå sitt elddop. Björnen hade flytt ner genom en någotsånär gallrad granskog där det var lite sikt framåt. 2 skyttar med var sin Laika i snabbkoppel följde tätt efter som backupp. Jag vill lova att det var spända nerver när eftersöket började. Skottplatsen var noggrant undersökt av mej och jaktledaren, jag hittade en liten droppe blod 5 meter efter skottplatsen och gav genast order om att ytterligare en halv timmas kaffe var nog bra, så det blev 1 och halv timmas väntan innan start. Gaia tog villigt an spåret men inte som hon brukar spåra, mycket vaksamt och försiktigt spårade hon framåt, markerade blod och studerade spårriktningen. efter 150 m såg jag björnen ligga bak några smågranar, den såg död ut men att lita på det var nog oklokt. Jag valde att släppa Gaia när vi närmade oss björnen och gick upp på ryggsidan för kontroll, den var stendöd vilket var en stor lättnad och alla pustade ut. Gaia visade stort mod men var inte övermodig utan kollade mycket noga om den luringen verkligen var död. Ett helt annat beteende var det på Fredag 29/8 då hon gavs möjlighet att spåra upp en älgkalv med brutet framben, en spårning mer som man ser på ett konstlat spår.

 

 

 

Blev väckt av kompisen som varit ute på morgonen och pyrschat råbock. Han var bedrövad och ledsen för det hade inte gått så bra, det hade nog tagit lite lågt så det var nödvändigt att göra ett eftersök. Blod hade observerats på marken i flyktriktningen. Jag lugnade honom med att vi hade ingen brådska och skulle vi lyckas så var det nödvändigt att djuret tog riktig sårlega. Efter en välsmakande frukost och ett par koppar kaffe så plockade jag fram Askmadens Ottis prylar och hon var inte sen att vilja åka ut på uppdrag.

Ungefär 2 timmar efter påskjutningen var vi på skott platsen för att där börja med en grundlig undersökning. Snart hittade vi kulans nedslag och då var det möjligt att se vilken höjd det kunde röra sej om, vid närmare undersökning så hittades en benflis av rörben och lite hår med blod.

Nu var jag ganska övertygad om att det rörde sej om skott i ett framben ganska högt upp så nu var det dags att påbörja eftersöket.

Till en början var det bara sporadiskt med blod, efter ca 150 meter var vi ute på en klövervall där djuret följt gräns mellan havre och 20 cm högt gräs i 250 meter ca. Blodet i gräset tilltog väsentligt efter hand. Det blev en vinkel rakt ut över klövern och efter 100 meter stannade jag och visade kompisen hur man tydligt kunde se var djuret gått, det var en bred röd sträng i gräset i väl 75 meter framför oss sedan gick det ned i en dal med mycket tät vegetation. Väl där inne såg jag det fullständigt omöjligt att följa i slån, hallonris och höga brännässlor.

Efter lite kråkriksstad föreslog jag att det enda möjliga och med tanke på all den blod vi sett så skulle djuret ligga där. Mycket riktigt, när jag släpper hunden får hon kontakt efter 50 meter men djuret reser innan hunden hann fram så det blir en hetsjakt. Jag hör ett par ståndskall och strax senare återvänder Ottis, jag manar på henne och hon sticker direkt. Nu hör jag bocken skrika, jag skyndar mej fram för att hjälpa till. Väl framme ser jag hur djuret anfaller hunden och flyr ned i en 20 meter bred å så det blev koppling.

Nu var djuret på grannmarken. Åter till bilen och kontakt med grannen som tyckte vi skulle skynda oss att avsluta lidandet. Väl framme på platsen där jag sett djuret gå upp påbörjades spårningen, nu med kompisen i skjutläge bredvid hunden, efter 50 meter avslutas eftersöket med ett välplacerat avfång.

 

 

 

 

  tommyjacobsen@swipnet.se      Uppdaterad  2008-08-29       © Tommy Jacobsen 2005